Fler
uppgifter och ritningar kommer
publiceras senare.
Sven-Erik Bränges, S-1 historia om Passadens
födelse
Historien hur en vacker segelbåt
blir till.
Detta är min version hur jag en
vacker dag sjösatte och mastade på
Passad nummer 1.
Det började egentligen med att när
vi var på väg från Åland i vår M30:a
och överraskades av regn och gammal
sjö. Det hade blåst kuling i flera
dagar så vi låg inblåsta och väntade
på bättre väder. Det här var i
början på 70 talet och
väderleksrapporterna var inte lika
tillförlitliga som i dag. Vinden
skulle avta och vädret stabilisera
sig så vi gav oss iväg. Besättningen
bestod av mig min dåvarande fru Fia
och vår 1,5 åriga son Magnus.
Det blev en blöt resa när vi
äntligen kom över på svenska sidan
och kom in till Granhamn så var
allting blött, och när jag säger
allting så var det allting. Som tur
var så kom solen fram så båten
tömdes på ”allting” för att det
skulle torka. Då sa Fia, nu säljer
vi M30:an och skaffar något i plast,
det skulle vara tätt, hade man sagt.
M30:an såldes och nu började jakten
på något nytt. Eftersom det här var
glada 70 talet så hade det börjat
byggas båtar i varje skjul. Då
bankerna inte förstod att det var på
utlåning av pengar man tjänade
pengar på, så var enda chansen att
få en båt, var att bygga den själv.
Man byggde Sveakryssare på Lidingö,
RJ 85 och B31 i Tollare bruk, Topas
i Årsta, Rival i Södertälje, det
byggdes båtar lite varstans. Att gå
in i dessa lokaler var en prövning
det luktade plast lång väg och det
enda utsug man hade var oftast en
dammsugare.
En av de båtar jag fastnade för var
Rival 22 men den var trots allt lite
trång i ruffen och så var det långt
till Södertälje.
Året var 1974, då inträffar en
lustig episod, vi träffade på Olle
och Lena Liedstrand som också
seglade M30. Vi brukade gasta åt
varandra på vissa race i Mälaren,
Olle berättade då att de hade ett
”projekt” på gång tillsammans med
Janne och Ludde som jag också
träffat tidigare på olika
kappseglingar.
Olle hade fått tillgång till
ritningar på en Rival 30 utav sin
farbror som ritat Rival 22. Janne
och Ludde som seglade R8 tyckte att
den var för stor och dyr, de ville
ha något mindre var för sig och
eftersom de kände Olle och låg i
samma klubb i Bällsta så var saken
klar.
Olle tyckte naturligtvis att vi
skulle bygga Rival 30, så någon
vecka senare, så hade vi bjudit hem
Olle och Lena till oss. När Olle
sedan rullade ut ritningarna så blev
vi klart intresserade, vi beslöt att
bygga denna båt.
Janne och Ludde hade fått tag på en
gammal lokal på Archimedesvägen i
Bällsta, där hade man tillsammans
med Olle slagit ut spanten och
kölsträckt den blivande ”Pluggen”
den som sedan skulle ge ”Formen”
till att plasta båtar i.
Det dröjde inte länge förrän,
nyfiken som man var, åkte upp till
Archimedesvägen gluttade på dörren
och såg linjerna och formerna till
den blivande båten. Efter det var
jag såld.
Några veckor senare stod jag själv
där med en jättelång slipkloss och
slipade och slipade. Så höll vi på i
veckor slipa, måla, spackla, slipa
o.s.v. Det här skulle bli den bästa
och snyggaste segelbåt som någonsin
tillverkats. Olle hade skaffat långa
smala ribbor som lades efter skrovet
för att se att det ”turade” d.v.s.
inget ljus fick slippa igenom.
Problemet var att pluggen var av trä
och trä rör sig, så varje gång vi
sa, imorgon sätter vi igång att vaxa
för att plasta formen, så hade trät
rört sig. En kväll tog Ludde
beslutet, nu sätter vi igång,
oavsett hur Pluggen ser ut i morgon.
Så blev det, nu skulle vi plasta, vi
litade på Ludde och Janne som tagit
fram en liten släpjolle i plast
något år tidigare som hette jo
Tufa-jollen.
Efter ytterliggare några månader på
så var formarna färdiga för att
gjuta den första båten. Frågan var
vem, är tillräcklig tokig för att
bli försökskanin. Ludde hade svaret,
det skulle bli jag. Eftersom jag
alltid tyckt att vitt är ”albinos”
så därför blev den gul, eller var
det så att det var på påskdagen
Ludde lade gelcoten i formarna.
Då vi alla hade vanliga jobb att
sköta på dagarna så skedde allt
bygge på kvällar och helger.
Den stora dagen var 1:a maj 1975 då
skulle den första båten d.v.s. min
båt plockas ur formarna. Många hade
samlats för att bevittna denna
händelse. Det hör till saken att
under hösten och våren gick ryktena
i båtkretsar att en ny
skärgårdskryssare, Rival 30 var på
gång i Bällsta. Så varje kväll dök
det upp nya människor som ville
kolla vad som var på gång. Det var
inte bara eventuellt nya båtbyggare,
det kom också folk som själva hade
byggt eller höll på med något bygge.
Det märkliga var att när vi stod
inför ett nytt problem i bygget, så
öppnades dörren och in kom något som
hade svaret på frågorna. Speciellt
kommer jag ihåg Gunnar Maxe, en stor
jättesnäll kille som var lärare vid
skeppsbyggnad på KTH. Hans mentor
var Tord Byquist, som ritat Rapiden
”den bästa båten” som konstruerats
enligt Gunnar. Själv hade han
naturligtvis byggt en egen Rapid
uppe i Arvika. Gunnar, viste allt om
hållfastighet och hur många lager
som skulle läggas här och där. Han
införde även en ny måttenhet
”ölburken” ex. en ölburk under
skarndäck börjar balsan o.s.v.
Den 1:a maj var den stora dagen då
första skrovet skulle ut ur
formarna. Många hade samlats för att
bevittna händelsen. Detta firas
också med Champanie förstås.
När vi sedan skulle dela på formarna
så slog vi in träkilar mellan
formhalvorna, sedan small det till
och ena formhalvan släppte. Nu
skulle vi bara få ut båten från den
andra formhalvan, men det lyckades
inte. Vad göra, då kom en kille in
genom dörren som byggt plastsexsor,
när han såg våra bekymrade miner tog
han kommandot. Han sågade upp remsor
av masonit som han slog in mellan
skrovet och formen, till det använde
han en stor slägga, då gick jag ut.
Jag klarade inte se hur min båt
skulle bli förstörd. Snart hörde jag
ett sus och gick in, där låg hon och
glänste, inte en skråma fanns på
friborden. Det var den vackraste
båten på jorden.
Nu började också arbetena med
däckspluggen samtidigt som skrov nr
2 påbörjades. Under sommaren och
hösten tillverkades ytterliggare 5
skrov. Nu var det allvar, varje
kväll så var det full aktivitet i
lokalerna och vid fikabordet skedde
stora saker, vilken motor skulle vi
ha, var skulle vi köpa segel o.s.v.
Den som la ned ett jättearbete var
Wide nr. 3. På nätterna då vi flesta
sov, så skrev han
byggnadsbeskrivningen samt ritade
alla rostfria beslag. Detta gjorde
att alla båtar blev lika, det enda
som skilde var hur duktig man var
att rolla ut plasten.
Söndagen den 26 oktober 1975
bildades Svenska Passadförbundet på
Tufa Marins kontor av de 8 första
byggarna. Då bestämdes att namnet
skulle vara Passad samt även hur
loggan skulle se ut. Vi valde också
en interimstyrelse bestående av en
ordf. undertecknad S1), sekreterare
Wide (S3), kassör Bele (S6) och en
klubbmästare Dick (S4). Vi valde
också en teknisk kommite för att
styra upp Klassbestämmelserna.
Det första däcket göts påsken -76,
och nu blev det hets, målsättningen
var att sjösätta den första Passaden
i mitten av maj. Lördagen 15 maj
tidigt på morgonen klockan 5
träffades vi några stycken på Tufas
kontor, Ludde hade hittat en flaska
Cognac hemma som vi delade, i dag
skulle Passad nr 1 i sjön.
Anledningen till det tidiga
klockslaget var att vår
traktorförare Olle Lindström (S14)
inte vågade köra ned till Bällsta
båtklubb, där vi skulle sjösätta,
när det var trafik på gatorna.
Allt gick väl, tal hölls och alla
hurrade, många vänner och bekanta
hade letat sig fram till Bällsta
denna vårmorgon. Hon flöt precis så
högt som vi hoppats, därefter
påbörjade påmastning samt anpassning
av vant och stag. Vid lunch hade man
dukat långbord i ett av båtskjulen,
sill, potatis och tillbehör. Där
startade en fest som inte slutade
förrän sent på natten. Söndag
provsegling, gissa om vi alla var
spända hur skulle hon balansera, hur
högt gick hon i vind, var hon snabb
nog?
Varför hon kom att heta Zoom, jo har
man två smågrabbar, så duger det
inte att komma hem och föreslå att
hon skall heta Julia eller något
annat fjantigt namn.
Vad hade vi för referenser när vi
byggde Passaden? Jo det var M30 ”en
riktig segelbåt” snabb och vacker
men alltför trång. Kunde vi bli
snabbare en denna förebild?
Det var med spänning vi ställde upp
på de flesta race i Mälaren. Wide
hade sjösatt S3 och han var också
sugen på kappsegling, problemet var
att vi hade bara en spinnacker, som
vi lånade från Tufa. Så varannan
kappsegling fick jag och varannan
fick Wide låna denna. Hur gick det
då för oss, jo de gånger jag hade
spinnen så vann jag och Wide kom
två, och vice versa.
Passaden hade gjort succé! Inte
undra på att jag har den kvar än i
dag.
